Grattis till mig!
2015
För 17 år sedan den 27 Maj 1998 kom jag till världen på Helsingfors BB. Solen sken och fåglarna kvittrade. En lite majflicka hade för första gången sett världens ljus.
Fram till att jag var 1 år bodde vi i en lägenhet i Helsingfors men just passligt till min 1-års dag flyttade vi ut på landet till det hus vi nu bor i.
Som 2-åring gick jag på hemmavård hemma hos en bekant. Det här var också året min kära lillasyster kom till världen.
När jag var 3 år gick jag i dagis och levde livet.
Samma sak nästa år.
När jag var lika många år som en hel hands fingrar fick jag min första cykel. Jag gick i gruppen jordgubbarna på dagis och gjorde saker som en vanlig femåring ofta gör.
Som 6-åring började jag förskolan och gick där tillsammans med nästan hela klassen som kom att börja skolan nästa år.
Sedan kom hösten jag skulle börja skolan. Skolan var en liten byskola med runt 60 elever i. Jag trivdes som fisken i vattnet där.
Tvåan var ett år som vi tvåor fick ha ett helt eget klassrum avskillt från ettorna. Vad stora vi hade blivit som inte längre var yngst i skolan!
På trean var jag flickan som spelade fotboll på rasterna med sexornas pojkar. Varför skulle inte flickor vara lika bra som pojkar. Hag hade massvis med hobbyn utanför skolan och var allmänt upptagen med livet.
När jag fyllde tretton var det slut på lågstadietiden och jag skulle ta det stora steget upp till högstadiet. Visst var det en ganska stor förändring att gå från den lilla byskolan till en skola med över 300 elever.
Fyran rullade på på samma sätt som tidigare.
Året då jag var 11 var ett rätt så jobbigt år med mycket sjukdomar och sorgligheter.
Som 12-åring var jag lycklig. Jag gick sista året i lågstadiet och var störst i skolan. Klassammanhållningen var på topp och jag trivdes med tillvaron!
Åttan var ett typiskt "mitt-i.mellan-år".
Sedan kom nian, sista året i grundskolan. Sommaren före konfirmerades jag.
Jag fyllde sexton och började mitt första år i gymnasiet.
Idag är jag 17 år och endast ett år ifrån 18. Känns helt sjukt att jag faktsikt blivit såhär gammal. Känner mig fortfarande som ett litet barn!
